Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Ängelns Filosofi

 

Skolan där rädslan styrde livet

       Flykten (Dåtid)

Regnet faller ner samtidigt som vinden blåser i mitt hår. Vinden känns småkall och viner i träden. Kan höra asplöven som rasslar i vindens sus. Jag försöker  springa. Men med smygande steg.  Jag tycker om den blåsande vinden. Då den ger en känsla av frihet. På samma gång kan jag känna en panik inom mig. Hjärtat bultar hårt i bröstet. Jag vill bara fly från personerna som vill göra mig illa. Jag tar till flykten från rädslan. Att få uppleva glåpord som hur ful eller fet man var. Eller ännu värre att bli rykt i håret. Eller en örfil på kinden.

 

       Tryggheten (Dåtid)

Men jag vet att snart kommer jag till mitt ställe i skogen. Där det finns en stor gammal ek. Jag brukade klättra upp där. Ingen kunde finna mig där. Eller komma upp. Där kände jag mig trygg. Kunde sitta där i timmar.  Filosofera om vad jag skulle göra i min framtid. Även drömma mig bort och hitta på små historier om tomtar eller troll. Kunde sitta där en hel dag. Bara för att slippa skolan.

 

Rädslan styrde livet  (Nutid )

Mobbing är ingen ny företeelse. Det har funnits i alla tider. Men alltid blir det debatter och diskussioner. Varje gång låter det som ett nytt fenomen. Men när allting kommer omkring. Så har vi nog alla upplevt mobbing. En eller annan gång i livet. Detta kan vara en förklaring till att det blir ett arrangemang. Som i gengäld leder till projekt. Som kan få bra resultat eller så händer inget alls.  Men jag tror det var värre förr. För då fick vi inte byta skola. Utan var fast och skulle leva. Men samtidigt  anpassa sig  till den miljön. Den skola jag gick på.  Var det rädslor oro men även ångest. Som styrde våra beteenden och handlingar. Som formade oss till överlevande tyranner eller rädda harar.

 

     Drömmarna (Nutid )

Vi var barn som alla andra. Vi hade drömmar och vi ville alla få kunskap. För att skapa en framtid. Men samtidigt vad lärde vi oss. Vi fick lära oss att överleva. Det gick ut på att behålla livet. Än nu en dag till utan att få stryk. Hur skulle vi då kunna få in kunskap. Vi var de vilsna barnen. Som inte alltid hade, några vuxna som tog hand om oss.  Vilsna vandrade vi på en stig. Som inte blev vår genväg utan vår senväg i livet.

    Rasten  (Dåtid )

Men så fort det blev rast. Så blev jag  ganska ängslig och rädd.  Undrade i mitt sinne vad ska hända nu. Kommer denna rast bli lugn. Eller kommer jag åka på en smäll. Eller höra något elakt. Som skulle få mig att bryta ihop. Ibland var jag så rädd att jag inte kunde hålla tätt. Då sprang jag hem. Eller till mitt favoritställe uppe skogen.

På rasten var det en skog. Vi var som rovdjur. Där den som kunde försvara sig, klarade sig längst. Men den som var svag. Den dök under och fick ta skiten. Alla var emot alla. Ingen gick fri. Alla var offer men även rovdjur. Då alla var rädda för varandra. Men vi visste inte bättre. Vi bara barn som inte hade några  starka vuxna runt omkring oss.

 

     Lärarna (Dåtid)

Tyst tassade lärarna runt i korridorerna. Man kan tro att de hade skygglappar.  De visste allt för väl, vad som skedde bakom kulisserna. Men när rasten kom så var lärarna som bortblåsta.  Det var hellre i fikarummet än ute hos oss. Lärarna var som robotar samt att de  gjorde bara det som var nödvändigaste måsten. Fast samtidigt om de sagt eller gjort något. Så vad hade hänt då. Det får du veta i nästa stycke.

 

       Lärarna (Nutid)

Jag upplevde  att lärarnas robot beteende var konstigt. Men idag förstår jag varför lärarna inte agerade. Som det borde ha gjort. För om de hade sagt eller gjort något. Hade det gett vidare komplikationer som skällsord.  Eller ännu värre hade de fått stryk.  Det var till och med en lärare som blev misshandlad. Alla gick runt i full rustning och var alltid livrädda för att råka illa ut. Detta skapar en miljö som gjorde oss förlamade och orkeslösa. Då allt handlade om överlevnad.

    Vad har detta gett mig i livet

Tack vare min skola är jag orädd. Har alltid gått min egen väg.  Är den som aldrig backat eller sett saker konstiga. För livet är bara fullt med skiftningar. Vilket kan vara ett positivt men även negativ sätt att se på världen. Idag kan jag se att allt som jag gått igenom. Har varit ett nödvändigt ont. För att lära mig nya saker. Vägen kan vara full med gropar. Men när du lär dig fylla dem. Med hjälp av mod, styrka och kärlek. Kommer du hitta den kraftfullaste kunskapen. Som  du hämta ur allt som inträffar i livets alla skeden. Det kallas även för livets skola. Tack för att du läst och delat min berättelse.

Namasté  Sylvia, Elisabeth Lindholm

Lämna ett svar

Till startsidan